Lava Lampan
Jag tror jag kan ha skapat liv i min lava lampa. Jag har upptäckt en liten svart prick som flyter runt där som jag är helt säker på att inte var där tidigare.
Jag vet.
Jag måste skaffa ett liv.
Uppdate: Jag tror den har förökat sig
Påminnelse åt mig: Skaffa liv
Brynolf
Jag: *Skapar Brynolf*
Tilda: Det ser ut som en bajskorv
Jag: NEJ! Det är en hund! *Ritar öron*
Tilda: Nu ser det ut som en stor bajskorv med två små konstiga potatisar.
Hanne: Skriv med blå text.
Tilda: Skriv med rosa!
Hanne: Nej! Han är ju inte bög!
Databesvär
Min dator vill inte att jag ska få använda höger musknapp. Det innebär att jag inte har tillgån till synonymordlistan i word. Jag sörjer. Tyck synd om mig och Hannes dator.
Sista lektionen i Textkommunikation
Jag kände att rubriken skulle vara ren, enkel så att man verkligen förstår vad som komma skall. Befrielsens dag är kommen. Jag tror ingen kan förstå min känsla av lättnad. En lättnad som finns här för att jag praktiskt taget kan känna friheten komma närmare.
En sak som besvärar mig är dock att Olivia och Julia verkar ha valt att skolka eller dylikt. Jag unnar dem inte detta. Man unnar aldrig någonsin någon annan att slippa undan textkommunikation.
Det hemska är väl det att jag egentligen känner att det vore episkt att skolka på den sista lektionen i textkommunikation. Men nej, jag är ingen skolkare. Det blir bäst att jag sitter här och skriver min vackra utvärdering.
Jag har varit här från början till slut och tack gode gud, nu är det slut!
Humlor, Musik & Sommarregn
Det är härligt när man lyssnar på en välbekant låt och plötsligt hör ett helt nytt trumbeat. Det häliga trappas upp när man börjar digga med den nyligen upptäckta effekten. Det hela avslutas med att man upptäcker att det bara är en förvirrad humla som desperat försöker slippa undan regnet genom att upprepade gånger dunka in i min fönsterruta.
Var det en underbart musikalisk humla eller är jag totalt musikaliskt befriad?
Jag skulle vilja tro att det finns en musikalisk humla någonstans där ute även fast min musikaliska befrielse är ett faktum. Jag skulle nog tro att (den förmodligen nu döda) humlan har mer musikalisk begåvning än jag i varje fall. Måste säga att jag tycker synd om Humlan.
Nej, nu ska jag lossas att Hummlis bara flög vidare mot nya rytmiska äventyr i det svala sommarregnet.
Sommarjobb
Det enda jobbiga är att jag börjar jobba bara en helg efter att skolan slutat men då har jag åtminstonde fått det gjort och kan slappa sen.
Om det är någon som har lust att äta en snabb lunch med mig i hamnen någon dag då jag jobbar heldag säg till så att jag har något att se fram emot under de långa timmarna i teboden.
Vecka 24
mån - hela dan
tis - hela dan
ons - hela dan
tor - fm (förmiddag)
fre - fm
lör - fm
vecka 25
mån - tor - hela dan
vecka 26
mån - fre förmiddag 10-14
vecka 27
tisdag 10-18
onsdag 10-14
torsdag 10-14
Textkomunikation
Textkomunikation. Det är den perfekta inledningen på ett blogginlägg som mäniskor bör läsa om de vill bli informerade om den tråkigaste lektionen någonsin skapad på jorden.
Men jag ska försöka att inte tråka ut männskligheten ännu mer bara för att jag råkar sitta här och ha textkomunikation. Nej, för det här är den näst sista lektionen i textkomunikation. Snart är det över.
Jag bloggar, Olivia läser en artikel om julbords avnjutning och Julia observerar vad hon läser samtidigt som hon är inne på bdb.
Vi har det hetsigt så här mot slutet.
Kärlek
Internet vill inte sammarbeta med mig. Jag hatar internet.
Uppror
Jag kände mig lite upprorisk hos tandläkaren idag:
1. Jag drack Cola. (Inte bra för tänderna)
2. Jag hade på min mobil inne på toaletten
(Trots skylten om att den måste vara avstängd)
Jag hoppas att tandläkarna inte får tag på bildbeviset. Dels för att de nog inte skulle bli så glada och dels för att jag ser lätt knäpp ut.
Jag och min money-maker
Jag kom just på att en väldigt bra affärs ide håller på att tas ifrån mig. Till jul kommer jag nog bli av med min gamla vän tandställningen.
Nu kanske man undrar hur min affärs iden skulle kunna försvinna med tadställningen men jag ska förklara. Massa människor tjänar jätte mycket pengar på sina bloggar. Vissa har lite speciella liv och skriver om dem som typ tonåring och gravid bloggar finns det ju högar av. Då tänkte jag att jag skulle kunna ha min blogg som tonåring med tandställning. Man skulle kunna få följa min kamp på pendeltågen för att jag ska kunna ta mig till tandregleraren och mina smärtor efter att jag varit där. Det skulle ju helt enkelt vara riktigt intressant.
Okej, det finns många andra tonåringar som har tandställningar förutom jag. Men jag har den lite coola twisten att jag har haft min i ca 4 och ett halvt år. Tiden är mitt unika trumfkort som kommer locka människor till att läsa om treangeldrame kampen mellan mig, mina tänder och min tandställning. Det är ju som en boktitel. Det är så jag får bli rik istället. Det dramatiska slutet med sorgblandad glädje får vara när tandställningen smärtsamt lämnar mig.
Min poäng med detta är att om jag hade haft tandställningen ännu längre så hade jag blivit ännu coolare (alltså en människa som man vill läsa om och tycka synd om) och hade tjänat ännu mer pengar. Nu försöker de stjäla min framtida försörjare. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan min tandstälning.
Eller tja, ganska bra och jag kommer troligtviss vara en mycket lyckligare människa. Jag kommer inte längre vara lika bitter mot tandläkare som har fått mig att åka fram och tillbaka mellan Nynäshamn och Stockholm södra under vad som då kommer att vara 5år.
Känner mig lite småt patetisk som skrivit så här mycket om min tandställning. Jag skulle nog inte kunna försörja mig på tandställningsbloggande. Det skulle dock höja min no-lifer-status.
Jag och Olivia pratade
Jag: Asså jag tror inte det...
Olivia: Joo, men asså det skulle vara riktigt länge sen!
Jag: Jag tror inte man gifte sig på den tiden...
Once in a lifetime
Det andra som sen drar till sig min uppmärksamhet är att den 30cm höga högen av diverse kläder, smink, papper och andra artiklar har försvunnit och upplösts i icke existens. På den numera synliga ytan av mitt skrivbord kan man nu se mina kort och värdefulla kvitton prydligt uppradade. Pennor i en burk och en lampa vars fot jag inte kan minnas när jag sist såg den.
I chock tittar jag på min bokhylla som vanligtviss innehar mina papper och små pryllar som jag tryckt in där i desperata försök att komma undan den besvärliga tankegången om vart jag ska placera dem. De är borta.
Mamma har gjort en städrazzia mot mitt rum i min frånvaro.
Vi är räddade från undergång
Pure Bliss
Skolarbeten är jätte roliga
Jag uppskattar tex. just nu att jag skriver i format APA.
Den som skapade word måste ha varit totalt humorbefriad eller antingen begåvad med alldeles för lite.
Kill me now
På onsdag har vi inlämning av vårat historia/svenska arbete.
Jag kände att låten kan tala för mina känslor just nu.
A+
Känner bara att jag måste informera mänskligheten om att jag överlevde dagens natur lektion. Blod har spilts men jag sitter här trots det.
Alltså, vi skulle kolla vilka blodgrupper vi hade idag. Jag har tydligen A+. Intressant information för dem som jag vet läser det här och sen antecknar.
Usch, jag kommer drömma mardrömmar om det här. Blod är äckligt.
Textkomunikation
Men hoppets låga brinner för oss textkomunikanter: Bara tre lektioner kvar.
Blair Waldorf vs. Bree Hodge
Jag älskar karaktärer i TV serier som man verkligen kan lita på. Med det menar jag inte någon tråkig Ugly Betty som alltid ska göra allt så gulligt och moraliskt rätt utan karaktärer som Blair Waldorf från Gossip Girl.
Vad hon än gör så gör hon en inte besviken. När hon sviker sina vänner, gör något ondsint eller förstör för sig och Chuck Btw. Blair och Chuck är true love. Ni som inte förstått det har bara inte sett sanningen än.
Men hur som helst när hon gör något såntär hon bara sig själv den Blair vi alla älskar att små hata. Och ifall hon faktiskt gör det rätta tänker man: Aw... Hon är inte så illa. På så sätt håller hon sig på ens posetiva sida.
Blair sviker aldrig tittarna.
Ännu ett sånt exempel är Bree från despret housewifes. Hon är alltid så Bree precis som Blair är så Blair. Jag undrar vem som skulle vinna om de på något sätt hamnade i en konflikt.
Men nu ska jag sluta pladdra om dessa två karaktärer från dessa två väldigt realistiska serier. Jag sak nu istället göra något vettigt: Klura ut något vettigt att göra.
Samhälle
Hanne: Jag har hittat det, det hette väl EMU?
Jag: Emu är ju en fågel.
Fast jag tycker vi båda var kloka båda hade rätt. Det var tur, jag tror inte jag skulle klara mig i skolan utan min nya emu bakgrunds bild. Visst är den fin?
Morgon jämmer
Jag skulle kunna försöka se saker och ting från den ljusa sidan men så funkar det inte när man har PMS. Under tiden då man har PMS finns det två enkla vägar i livet: En till sängen och en till toaletten.
Det finns inga sängar på tåg och det finns inga toaletter heller.
Tycker nästan lite synd om tandläkarna som kommer få dras med mig idag. Observera nästan tandläkare är ondsinta.
Släkten var här...
*Min kusin slår mig i huvudet med en kudde*
Jag: AJ!
Faster: Man ska inte slå tjejer. Du ska veta att när man gör det får man dubbelt så mycket tillbaka. Det lärde jag mina bröder. Jag tog greppet på dem.
Kusin: Fast den ena var ju fyra år yngre och den andra... var nörd.
Pappa: Hon var ju som ett skadat psykfall hon hoppade på oss bakifrån och försökte strypa oss!
Faster: Ja.. Vi var en skadad, en nörd och en fyra år yngre. Men vi Larsens kan allt slika oss på näsan!
Popcorn
Ibland tror jag inte att Daniel har det kända Larsen godissuget men ibland förvånar han mig. Imorgon ska vi fira hans och Simons födelsedagar och mamma har laddad köket med socker chock. Men eftersom att hon är den hon är vakar hon över skatterna med hök öga. Vi får inte röra det! Jag försökte få lite läsk men fick inte. Som rätt var fick hon en utskällning om hur egoistisk hon var som inte lätt mig dricka läsk.
Men som sagt ibland syns släktbanden mellan mig och Danne Panne.
D: Får jag ens ta popcorn då?! *Irriterad*
M: Ja
D: Vart finns dom?
M: I köket
D: Vart? *Irritationen stiger*
M: På golvet.
D: VART PÅ GOLVET?
Jag kände min kämpar anda stiga med min bror men sen så sjönk den undan när han frågade mamma om hon kunde poppa popcorn med honom.
Så imorgon blir Daniel 15. Times go fast...
