sehrnettis

Jag har en dejt med Nynäshamns bibliotek imorgon. Det kommer bli het.

Nu är det fem dagar kvar tills jag börjar på universitet och dagarna bara faller bort. Mamma och jag kollade lite på lampor idag men det finns inte så mycket att se på här i Nynäs så jag får väl köpa något på ikea när jag flyttar eller bo i mörker de första dagarna.

Mamma har för övrigt sakt att hon ska köpa någon växt till mig som jag inte kan döda. Hon föreslog något fult och hårigt som jag inte gillade så jag föreslog okider. Hon tycktes dock inte tro att jag skulle kunna hålla dem vid liv. Mammas blommor på bilden här över dog för övrigt för ett halvår sen och trots det står krukan med döda rötter kvar...

Denna bild är tagen ungefär fyra månader innan råttan gick bort under tragiska omständigheter.


För några dagar sedan skedde något sorgligt. Felix mördade slutligen råttan. Det hela skedde den 14 Augusti och den mötte sin grav (soptunnan) två dagar därpå.

Jag skall erkänna att jag ofta varit hård och kritisk mot den stackars råttan om ofta varit ett störningsmoment på grund av dess lukt (hundsaliv, damm, hundsaliv och en gnutta kiss bland annat.) som man känt allt för ofta eftersom Felix har haft ett behov av att trycka upp den i ens ansikte, dess ständigt våta tillstånd (eftersom Felix ständigt smaskar på den och masserar in sin saliv till det nöstan skummar om den vilket man uptäckt eftersom Felix som sagt har ett behov av att trycka upp den i ens ansikte.

Detta är inte något som jag kommer sakna nu när råttan är bortgången och jag kommer inte heller sakna när Felix gör döttskast med den och då den snärtar en i ansiktet men jag måste säga att jag har en viss vördnad för Råttan som överlevt så länge.

Råttan är än så länge det längstöverlevande gossedjuret Felix haft, om man nu inte räknar grisen vilket man inte gör eftersom little evil himself har dragit ut grisens stoppning två gånger och grisen genomgått två opperationer och nu saknar stoppning. Råttan överlevde ett och ett halvt års tid som Felix älsklings gossedjur och man kan väl säga att Felix hade en våldsam kärlek till den stackars bomullsfytlda gnagarimotationen.

Råttan överlevde ikea, den överlevde ett första hem, den överlevde leksaksförmedlingen men Yorkshire Terrier 3,5kg blev des undergång.

R.I.P Råttan

Sitter och känner mig duktig för att jag skaffar skype. Läste en kommentar av Emma som undrade hur skypeskaffandet gick och tänkte precis skriva ett beklagande svar om att jag tyvärr inte skaffat det än när jag tog mig i kragen och gjorde det. Nu återstår bara problemet att fatta hur allt funkar....

Idag när jag kom hem efter att ha kollat på Pretty little liars med Olivia och Hanne så förklarade mamma lyckligt att hon börjat packa min flyttlåda.

Det kändes lite WTF?

Det är fortfarande mer än en månad kvar tills jag får tillträde och och det är två veckor kvar tills att jag kommer behöva börja packa flyttlådorna. (Som troligtvis kommer vara så många som tre.) Jag har nämligen en plan som går ut på att lämna allt skit jag har i mitt rum här i Nynäs kvar i Nynäs. Brilliant eller hur? På det sättet slipper jag komma på vart jag ska trycka undan det i min lägenhet, jag slipper störa mig på det och mamma får desutom nåt att störa sig på/pyssla med när hon inte längre har mig hemma. Win, Win situation.

Jag måste dock säga att jag misstänker att mamma och pappa lägligt nog kommer glömma bort vilka saker som är deras och vilka som är mina lagom tills när flyttpackningen kommer äga rum. När denna plötsliga och tillfälliga demens slår in kommer det vara jag som blir offret om jag inte aktar mig. De kommer nämligen göra sitt för att jag ska glömma min soda stream och när jag packar upp flyttkartonger oskyldigt i mitt fina hem kommer jag hitta konstiga fula saker som mamma tycker jag ska ha.

Packningsspelet är ett slugt spel.

man googlar baby elephant.

Hittade den här bilden bland många andra på min dator och kände mig bara tvungen att lägga upp den. Vissa stunder bör man påminnas om.

Jag och hunden tog just en prumenad i spöregnet. Själv tyckte jag att det var jätte mysigt och ville nästan ta en tur runt nicksta men Felix verkade inte tänka i de banorna... Han tänkte snarare på att komma hem och ut ur sina regnkläder. Här ovan är en bild på en betydligt lyckligare Fluff från förra sommaren.

Just nu sitter jag dock och känner små agritioner gentemot canon. Jag har fortfarnade inte fått tillbaka min kamera laddare som jag lämnade in innan midsommar. (Detta är kamerasladden som använts en gång innan den slutade fungera.)

Men nej, nu ska jag inte vara ond på stackars canon som har sett till att jag inte kunnat ta några bilder sedan 1 juni. Jag skall inte heller vara arg på expert som faktist var gulliga nog att skicka mig ett SMS där det stod att de var medvetna om förseningen för två veckor sedan. Det är inte deras fel att min mamma var tvungen att ringa för att jag skulle få det sms:et. Nej, jag är en elak person som har känt en gnutta irritation över detta. Jag tror på er cannon! Återställ min laddare! Ni klarar det!

Nej, nu skall jag äta middag med min familj som just nu annalyserar den senaste golfrundan.

Nu är jag äntligen hemma efter en vecka med familjen i Skåne. Väldigt mysigt där men nu skall jag äntligen få sova i min säng och slippa oroa mig för att Daniel ska börja snarka.

Nu är det självfallet dags att ta igen missad data tid och jag planerar nu att ligga lite död i sängen och kolla på nya avsnitt av Pretty little liars.